Ryktet om imperiets fall är överdrivet

I en av raden av artiklar rörande Premier Leauge, så talas det om att det röda imperiet är skakat och på väg att falla. Orsaken är kronprinsens avhopp till det Madrids kungahus, och att imperiet överhuvudtaget inte skaffat någon godtagbar ersättare. På vissa låter det nästan som om domedagen för imperiet och dess kejsare sir Alex Ferguson är nära, och att laget över huvudtaget inte kommer ha något att göra i toppen av Premier Leauge.
Men frågan är om det inte överdriver, det kom knappast som en nyhet att Christiano Ronaldo inte ville vara kvar i Manchester United och att Real Madrid bara väntade på att skrapa ihop tillräckligt med pengar för att köpa loss honom. Ferguson och de röda djävlarna har vetat länge att Ronaldo skulle dra, och faktum är att en övergång var på väg redan förra sommaren, men affären sprack och Ronaldo blev kvar. Ronaldos sista säsong i Manchester United blev inte riktigt lika sprakande som den föregående, en uppenbarligen besviken och småskadad Ronaldo visade upp ett osedvanligt dåligt humör och även stundtals bristande moral. Att Ronaldo ville flytta och inte ville vara kvar i Manchester var rätt uppenbart, och det syntes på honom att han inte var nöjd med sin situation. Men i år blev hans önskan uppfylld, Real Madrid köpte honom för sannslösa en miljard kronor, och är nu tänkt att återbörda den spanska ligatiteln till huvudstaden. Hur det blir med det är förstås en öppen fråga, Madrids tidigare försök att köpa sig till framgång har varit delvis framgångsrik, men också lidit av stora problem.

Så för United var förstås inte försäljningen någon nyhet, Ferguson har under över ett års tid kunnat förbereda sig och laget på att Ronaldo skulle försvinna. Man har inte heller uttryckt någon önskan, annat än några trevande försök att värva Ribery från Bayern München, tänkt att ersätta Ronaldo. Istället köptes Antonio Valencia in från Wigan, en spelare som knappast är tänkt att ens vara i närheten av Ronaldo och Michael Owen från nedflyttade Newcastle. Det är uppenbart att Ferguson, som vanligt blandar en intressant mix av unga talanger som Nani med äldre rävar som Ryan Giggs.
Personligen ser jag årets säsong som en chans att börja spela in nya spelare, det finns gott om dessa i Uniteds fotbollsakademi som Ferguson villigt ger chansen att få visa upp sig för publiken på Old Trafford. Det är kanske så att vi missar att vinna titeln i år, men samtidigt ska man ha i åtanke att Ferguson säkerligen har både en och två rävar bakom örat att plocka fram. Samtidigt som anfallet och mittfältet onekligen försvagats, så ska man inte glömma bort att laget är i besittning av ligans utan tvekan bästa försvarslinje. Rio Ferdinand och Nemanja Vidic är även i sina sämsta stunder ett lysande backpar, och personligen rankar jag Vidic som en av världens bästa backar som har kapacitet att ta ytterligare kliv framåt i sin utveckling.

Men vilka är det då som ska oroa Ferguson, ja personligen tror jag det finns två klubbar som har kapaciteten att under en lång och tuff säsong slåss om ligatiteln. Det är förstås Liverpool och Chelsea, två lag som dock går in i säsongen med lite annorlunda förutsättningar.
Liverpool gjorde utan tvekan en av sina bästa säsonger i Premier Leauge, man jagade United än in på mållinjen och ledde ett tag ligan och såg ut att rycka ifrån. Ett par misslyckade hemmamatcher mot bottenlag – som vanligt – sänkte dock hamnstadens hjältar, och man fick helt enkelt se sig ifrånsprungna av United. I år är det tänkt att Liverpool ska gå hela vägen, men frågan är verkligen om man har kapacitet för det i år? Även om jag håller Liverpool som en liten favorit till titelracet, tyvärr, så tror jag inte det räcker i år. Laget blev av med Alonso, som gick till Madrid, och han kommer saknas. Det ryktas också att Mascherano är på väg bort, hur det blir med den saken verkar dock lite oklart just nu.
Det andra som ligger klubben i fatet är att ägarna, George Gillett och Tom Hicks har hamnat i vissa ekonomiska svårigheter, bland annat tvingades Gillett sälja NHL-laget Montreal Canadians, och är högst ifrågasatta av Merseysideklubbens supportrar. Mycket kommer nu hänga på att Gerrard och Torres håller sig friska och levererar, gör de det inte så kan Liverpool få det svårt på nytt att riktigt haka på toppen. Dock känns det lite som om att det kan bli Liverpools år i år, men det hänger i mångt och mycket på att allt fungerar, till skillnad från Chelsea och Manchester United som kan vinna matcher på sin tyngd mot sämre motstånd så brukar Liverpool ha det svårt att riktigt vinna de matcherna.

Huvudfavoriten att ta hem det hela får nog ändå sägas vara Chelsea, laget hade en skakig säsong 2008 och trots värvning av Felipe Scolari som tränare dröjde det inte länge innan han fick foten. Som ersättare valde ägaren Roman Abramovich att plocka in Rysslands förbundskapten, Guus Hidink, som gjorde underverk och räddade säsongen. I år leds laget av Carlo Anchelotti, före detta tränare i Milan och Parma, och en tränare som kanske fungerar bättre i Storbritannien än vad Scolari gjorde. Han verkar dessutom fått lagets stora stjärna, Didier Drogba att återigen börja prestera, och det kommer behövas. Förra säsongen hamnade Drogba i Scolaris fryslåda och det talades dessutom om en försäljning. Så blev det nu inte, och kanske får Drogba tillbaka lite av glädjen i fotbollen, och det lär Chelsea behöva. Annars är laget intakt, och får bara Anchellotti igång den blå maskinen kommer laget bli svårstoppat, något som mycket väl kan leda till seriesegern.

Uppstickarna då, ja det är förstås svårt att inte nämna årets stora uppstickare – Manchester City. Uniteds lillebror som åkt berg-och-dalbana i seriesystemet har också haft en trasslig tid, och den tidigare ägaren, en thailändsk miljonär och före detta premiärminister, lovat stora investeringar ingen såg till. Efter blott endast en säsong, vilket var en av Citys bästa, fick Sven-Göran Eriksson foten och ersattes av Mark Hughes. Inför årets säsong köptes klubben av en stenrik arabisk köpman, som nu öst in pengar i klubben som köpt spelare som aldrig förr. Kraven är skyhöga, både bland fans, ägare och utomstående, men frågan är om Hughes har kapacitet att få alla stjärnor att dra åt samma håll. Den andra frågan är förstås hur det egentligen ser ut med balansen i laget, anfallet ser urstarkt ut på pappret, men försvaret skrämmer nog inte livet ur de andra topplagen. Trots alla investeringar och förväntningar så tror jag att City kommer att få det svårt att haka på topptrion, och man får nog försöka rikta in sig på en plats i Europacuperna.
I den här gruppen ligger också en av de fyra stora, Arsenal, en klubb som verkligen hamnat på dekis de senaste åren. För även om Arsenal i sina bästa stunder spelar av en Premier Leauges kanske roligaste fotboll så är det fruktansvärt ineffektivt, och det krävs nu att Andrej Arshvain presterar. Förlusten av Adebayor kan tror jag Arsenal svälja, men frågan är om inte tränaren Wenger börjar tappa lite fokus och sin fingertoppskänsla när det gäller spelare och spelidé. Nu tror jag inte att Arsenal kommer sparka Wenger, i likhet med Ferguson har han alldeles för stort inflytande över klubben, men kritiken kan mycket väl göra sig hörd om vinsterna uteblir. Jag tror dock Arsenal i slutet av säsongen ändå lyckas ta en kvalplats till Champions Leauge, men det blir tufft och ett år som mycket väl kan medfölja högljudd kritik.

De två sista uppstickarna, den fula ankungen från Liverpool – Everton – har med små medel och en av Premier Leauges bästa tränare, David Moyes, börjat nafsa i hasorna på de fyra topplagen. Everton saknar dock både bredden i truppen och de ekonomiska förutsättningarna för att riktigt utmana storlagen, och klubben får nog finna sig i att återigen gå miste om en kvalplats till Champions Leauge.
Aston Villa har i likhet med Everton arbetat långsiktigt, under ledning av Martin O’Neill, har klubben sakta men säkert närmat sig toppsiktet även de. Till skillnad från Everton som i många avseenden saknar kapaciteten att riktigt ta det sista klivet, så har Villa onekligen förutsättningarna som storbror i Storbritanniens andra stad Birmingham. I likhet med Moyes har O’Neill jobbat långsiktigt och, trots blandat resultat, fått fortsatt förtroende, något som nu återspeglas i att laget faktiskt får rankas som ett potentiellt topplag i år. Dock saknas både de ekonomiska och sportsliga musklerna, truppen är för klen – vilket onekligen visades under förra säsongen – och flera av ungtupparna måste fortsätta utvecklas i rätt riktning. I likhet med Everton så är dock fansen nog rätt nöjda med att få vara uppe och kriga i toppen av Premier Leauge, och är nog medvetna om att man inte riktigt räcker till.